(Återpublicerad.)
Det var den fina och nu bortgångne Robert Lavér som sa att man slutar uppskatta utvecklingen som sker i ens hobby ungefär samtidigt som ens egna mentala utveckling upphör. Han kanske inte sa exakt så och det kanske inte var han som lade orden alls men jag tillskriver honom dem gärna.
Jag gav honom rätt då jag hörde det och har många gånger funderat på hur rätt det är. Man kan lätt tycka att jag borde fastna på den första Honda CB750 Four men jag vill ändå mena att jag faktiskt aldrig varit frälst i den gamla CB ”sjufemtin”. Istället kom 1981 att bli mitt ”år noll” inom motorcyklism. För bilar gäller något annat. Hur som, 1981 kom Honda XL500S i den look jag gillar. Vi hittar också Suzuki GSX1100 som kanske var som snyggast det året. Om något hände 1982 vet jag inte men 1983 var ju Yamaha RD350 jä-ävligt snygg! 84 var kanske ett mellanår men -85 kom Suzuki GSX-R 750 och inte minst Honda NS400R.
1986, ja då visar Honda sin VFR750F som en ny stjärna på verklighetshimlen. Allt förändras. Sen gick några år och 1989 kom och med det Yamaha FZR1000 i dess snyggaste form någonsin. Jisses redan på tomgång. 1989 fick vi den hoj som ställde lackeringslinjer på ända genom Kawasakis ZXR750. En drömhoj än idag och sen hände inget före -92 när Honda släppte CBR900RR Fireblade. Detta måste betyda att det enligt Roberts tes ännu pågick någon form av verksamhet i min skalle 1992.
1993 kom en ny Africa Twin och 1997 kom Honda CBR1100XX Super Blackbird och markerade Hondas sista andetag före den nya Africa Twin kom. Jag minns inte vilket år men 2009 rasslade det till i BMW:s GS-segment och något år tidigare kom BMW S 1000 RR. 2014 nya BMW R 1200 GS Adventure. Jodå, det fanns verksamhet, enligt Roberts modell.
Idag sitter jag här med några gamla hojar i förrådet. Den nyaste är, som modell, från 1986 även om exemplaret i sig är från 1989. Jag kanske gillar den hojen, min Honda VFR750F mest av alla genom åren. Jag hade nog roligast på den. Ja, jo. Jag har väl haft fem VFR men skit samma. Det är mina minnen från min 86:a jag har mest för ögonen. Honda var bäst då. Kanske hela motorcykelvärlden.
Kanske Roberts tes stämmer. Då var jag bäst då?
Vem vet, jag kanske aldrig har varit så där jävla bra, men jag var, i Roberts modell, åtminstone bäst 1986.
Lämna ett svar