Många vet att chopprar kan gå väldigt bra. Det finns otal videor där Harley-chopprar drar ifrån moderna sporthojar i dragrace på gata. Inget konstigt med det och heller inget imponerande i den segern. Precis ingen modern sporthoj är skapad för att ha bra acc från stillastående. De är framtagna för att kunna ta kurvor i högsta möjliga fart. Choppern är främst framtagen för att falla i mall för en stil och därefter att vara snyggast i den. Ju längre in i segmentet vi kommer desto mer ointressant är körbarheten. Utställningen är det närmaste chopperns hemvist vi kan komma medan tävlingsbanan är sporthojens yttersta hemvist. Sen finns det grader i båda dessa helveten.
Den första tanken en såkallad japsåkare har är att det inte går att svänga med en långgaffelchopper. Det är fel. Är choppern byggd på rätt sätt är kurvan inget problem men, det finns alltid ett men, det finns gränser. Ofta är motorn väldigt lågt placerad i ett chopperbygge och därtill transmissionsdelen på en Harley ganska utstickande åt vänster vilket gör att hojen i sig inte går att lägga ner så mycket åt främst vänster. Det är egentligen i den meningen den här texten tar sin början.
Jag kommer med min Yamaha YN100 Neo’s på den svindlande kurviga Bogesundsvägen utanför Vaxholm och kommer ikapp en kille på just en långgafflad chopper och i en av de riktigt vassa vänstersvängarna tar jag tillfället att smiska om honom och har väl säkert 20 blås i fartöverskott mot honom och gör en omkörning i maxat nerlägg. Råsmisk! Ha! Haha! Där fick han! En 100-kubiks scooter smiskar en 1340-kubiks jänkepryl vars bara gaffel är längre än min hela farkost.
Så, med ett brett leende på läpparna rätar jag upp och låter min tvåtaktarmoppe med remdrift sakta lägga på sig fart ut på rakan. Men, jag smiskade ju den där choppern, som säkert kostar tio eller tjugo gånger mer än min Neo’s, i kurvan. Vann gjorde jag. Då möts mina trumhinnor inne i huvudet som en chopperharley med avgasrör mer öppna än själva världsrymden i sig just passerar mig med ett fartöverskott jag aldrig kan ta in. Oavsett hur lång rakan är. Jag ser hur chopperkillen flinar där i sin öppna hjälm och bakom sina slimmade solbrillor. Nu tycker HAN att HAN vann! Va? Rejset var ju över! JAG hade ju smiskat HONOM där saken avgjordes. Han blev ju frånåkt i KURVAN. Han menar säkert, helt felaktigt, att den är den som har mest mos som vinner. Va?!?
Väl framme i Vaxholm står killen och flinar åt mig när jag kommer och drar upp min PVC-bidé på centralstödet.
– Så går det när man muckar med hojar riktigt vrid. Hans påstående klappar mig nervärderande på huvudet.
Jag blir irriterad och menar att han var slagen redan i kurvan. Harleykillen drar på ena mungipan och går iväg med en hållning som en segrare.
– Jävla typ, muttrar jag. Det var ju HAN som fick stryk.
Kontentan är att så länge tävlingen körs med ospecificerade start och målgångar och vad den utslagsgivande handlingen är så kan segern vara vems som helst. När som helst.
Men så var det ju också så. Dessa två hojar är ju avsedda för helt olika saker. Och det kan jag säga att precis ingen stannade till och tittade på min Yamaha YN100 Neo’s där bland hojarna i Vaxholm. Precis ingen.
BILDKÄLLA:
Bikern på hoj Chopperman84
Neo’s:en Eget arkiv
Det där med att rejsa utan regler minns jag en bra story berättad av legenden Professorn som körde snabb VW-bubbla med Corvairturbo i. Norrtull, nattligt dragrace som brukligt på den tiden. Alla (uton nybörjarna) visste var och när man skulle släppa av. Professorn förde bok på alla sina rejs skall tilläggas. En kväll var det rejs mot nån ny filur. Professorn smiskade honom fint de första dryga 400 metrarna, sen släppte han såklart gasen, såsom alla gjorde när rejset var över. Men den här killen gasade lika friskt ända ut till Solna och ansåg sedan att han vunnit. Utan skrivna regler så ja, vem kan säga att han inte gjorde det?
Vill man vinna måste målgången vara där man leder. 🙂