Hur viktig är kulören?

Jag ska vara ärlig. Det tog mitt MC-intresse många år att börja gilla Kawasaki. Okej, det var i mitt hojintresses relativa gryning jag såg Kawasaki KLR600 när jag var i Tyskland, såg dem i fullkomliga drivor där och då ville ha en, då endast och helt uteslutande i grön kulör, men de i Sverige vanligare förekommande Kaworna var på min önskelista lika iskallt frånvarnade likt en trafikpolis leende.

Kawasaki KLR600 1984.

Efter det dröjde det ända till Kawasakis GPz900R innan jag fann någon Kawa att bekymra mig om. Nej, det var inte Top Gun, där GPz900R körs av Tom Cruize, utan just en lack där färgerna gav en så skön känsla. Blå metallic, silver med inslag av rött som gav mig puls. Alla andra lacker var helt ointressanta och delade habegär ungefär motsvarande det virus som härjade i Sverige och världen samtidigt. Men den på gränsen åt lila djupmetallicblåa ville jag jä-igt gärna ha.

Idag skulle jag kanske också kunna tänka mig antracit/röd också eller varför inte den fräcka svart med guldränder?

Allt annat i färgväg gjorde denna modell, som av puritaner och förståsigpåare alltid skrivs ut med GP i versaler och z i gemen, helt oviljhabar. GPz900R, aldrig GPZ900R. En vattendelare.

Kontentan, för mig, blir att ibland är inte lackering bara viktig utan också helt avgörande. Det finns flera hojar där färgsättning är av ypperligaste vikt; Honda NS400R:s två olika. Mycket fräna. Honda VF1000R, också i båda lackerna Rothmans och HRC:s rödvitblåa. Honda XLV750 där endast den klassiska rödvitblåa äger rätt att rulla och den tyskvanliga vinröda sänker värdet till strax under härsket smör. Suzuki GSX750ES fanns i en antracit och röd. Snygg! och Yamaha DT125 i IT-modellernas blå som också gick igen på Gauloisesblått på TZR125 och RD350. Uj uj uj.

VF1000R i HRC-färger.

Sen måste jag ju nämna ”kindbenen” på GPz900 och 750R som är näst intill helt exklusiva för dessa två Kawasakimodeller. Du kan hitta en liknande på den lite äldre GPz1100, men där är kåpfrontens vinkel i profil inte lika konkav som på 750 och 900 utan mer rak. Det är fränare. Mycket fränare. Men det får bli en annan artikel.

Notera att osthyvelformen på denna GPz1100:S ”käke” är spikrak medan den på 900 är lite mer organiskt konkav. Viktiga detaljer.

Vad har du själv för färgsättningsfetisch?

Dela!

Dela gärna!

Om Henning Svedberg 54 artiklar
Henning är en hojgalen själ som gillar för små motorcyklar med för bra bromsar. Han blir glad om du lämnar en kommentar!

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*